Promota mindre kända artister - två favoritlåtar per artist!

Jag har följt australiensaren Skye Klein och hans projekt Terminal Sound System sen 2001 då jag hittade det på myspace. Då gjorde han distade, kompromisslösa beats och knasig elektronisk dub som ändå slog an nåt i mig. Men han gjorde en skiva, RH-8SB, med extremt minimala knäpp-och-knaster-rytmer och tunna atmosfärer som var sjukt bra i sin enkelhet. Jag köpte den direkt av honom och fick en helt svart cd-skiva i en tunn plastask med ett minimalt omslag med bara några streck på. Svincoolt tyckte jag då.

Med åren utvecklades TSSs musik mot att ta in influenser från jazz, postrock och ambient. Men genomgående har varit en fantastisk förmåga att bygga upp mörka atmosfärer och känslor i låtarna. Robotar och undergången har varit konstanta teman genom karriären. Sista två skivorna drar helt klart mot doom och postrock och kan egentligen inte sägas vara speciellt elektroniska, men behåller känslan av att världens undergång är nära och att zombierna bryter sig genom dörren vilken minut som helst. Inga treminuters poplåtar, utan skivor man sätter sig ner och lyssnar igenom 
 

"When we are robots there will be peace" var ju super! Tack för tipset!

Ett favoritband som är jäkligt svårt att följa är Ceremony. Det finns nämligen minst två andra band med samma namn (och Way out West bokade såklart fel förra året!).

Underbar shoegaze/noise-pop, bildades ur bandet Skywave när Oliver Ackerman flyttade till New York och bildade betydligt kändare A Place To Bury Strangers (sverigeturné om den månad, totalpepp!)

Klockrena fullängadren Rocket Fire + någon EP finns iaf på iTunes, och på Spotify ligger en samling med gamla demos och singellåtar, Safranin Sounds. Ojämnn, men lyssningsvärd.

Bjussar på en till, årets liveband för min del, MF/MB/. Deras Way Out West-spelning hör till det bästa jag sett. 

Senaste singel är Big Black-covern Passing Complexion:


Bästa låten från förra skivan, The Window.  Big Machine är också jäkligt bra iofs. I övrigt fäste inte den skivan alls för mig. Årets släpp Collossus är dock klockrent.